Hurts.
Lyssnar på Stay med Hurts. Vilken underbart vacker låt. Kärlek när den är som mest smärtsam.
Det är vacker att lyssna på smärtsamma låtar samtidigt som det gör så fruktansvärt ont. Ont för att det påminner mig om dig.
Tänk om jag hade vetat sista gången jag såg dig att det skulle bli just den sista. Då hade jag precis som jag skrev till dig kramat om dig, viskat i ditt öra vilken underbart fin människa du är. Hur glad jag är att jag mötte dig & hur j*vla ont det gör att förlora dig. Men jag fick aldrig den stunden. Jag pussade dig hejdå i tron om att vi skulle ses igen. Jag visste inte när men jag visste att. Det var åtminstonde vad jag trodde.
Jag har bara upplevet kärlek som är komplicerad. För det var vad den var. Hur mycket jag än tyckte om dig. Hur vacker du än var i mina ögon så var det den jobbigaste kärleken jag varit med om. Att vara ifrån varandra så länge gör ont så mycket längre in än hjärtat räcker till. Det var också det som till slut tog död på det vi var.
Jag tänker på dig ofta. Det gör jag. Jag tänker på dig lite för mycket varje dag.
Den jobbigaste tanken är hur jag ska kunna släppa in någon annan efter dig.
Hur orkar man falla igen när man en gång föll så hårt att man vaknade av att man svimmat av smärta när man slog i asfalten?
När jag tänker på att jag ska ge mitt hjärta till någon annan en dag så gör det så där ont att jag inte riktigt vet hur jag ska hantera det.
Det enda jag vet är att nästa gång jag faller så ska jag vara säker på att någon fångar mig.
Jag gör alltid så här när något tar slut. Romantiserar tillvaron. För när man tänker tillbaka på det så var det faktiskt inte så där rosafluffigt. Det var inte för inget som det var min jobbigaste kärlek. & jag tror att om det är rätt så ska det inte göra så ont. Vara så hårt.
Då är det bara.
Nu finns du inte i mitt liv mer. Inte på något vis. Jag tryckte på delete & du försvann. Kvar är bara minnet & alla vackra tankar om dig.
Även om du knäckte mig rakt av, krossade mitt hjärta i bitar så kommer jag föralltid att hålla en bit av mitt hjärta till dig. För du var det första killen som verkligen gav mig något. Du gav mig en tro på mig själv, på hur jag är som person & på min kropp. Aldrig i mitt liv har jag känt mig så vacker & uppskattad & vacker som jag gjorde tillsammans med dig. Dina fina ord bor föralltid kvar inom mig.
Det var både det jobbigaste & vackraste att vi skiljdes åt på ett fint plan. Att vi båda avslutade det med vackra ord & saknad.
'Cause I know this love aint real but I don't know how to feel'
Förväl min vackraste.
Kommentarer
Trackback
