För ett år sedan.

På väg hem..

Såja. Nu sitter man här på tåget hem. Återigen susar ett vinterklätt landskap förbi. Känns som att man åker på fel håll nu bara, fast man är på väg hem.
Dagarna i Sthlm var precis vad man behövde. God mat, ett & annat glas vin, shopping & framförallt trevligt sällskap & bus med världens sötaste lilla Michaela. Jo, det är sant, hon är absolut världens sötaste lilla tjej.

Men, nu är det slut på det roliga & imorgon är det återigen dags att bege sig tillbaka till verkligheten. Suck & stön. Skönt dock att det blir en kort vecka för mig. Sånt gillar man alltid.
Blir till att leva på vatten & bröd denna veckan. Har sprängt min budget med all shopping. Tur då att jag får lön om en vecka. Om inte annat så är jag iaf snygg i mina nya kläder, & min väska, & min börs. Äsch.. pengarna var till för att spenderas & så blev det. Jag är nöjd.

Har under min lilla tripp fått en del konstiga sms & samtal, som jag inte svarat på. Varför nu liksom undrar jag!? Jag orkar inte. Samtidigt är jag så himla nyfiken. Såklart & som alltid.

Var på ett underbart mysigt ställe som låg i Skatteskrapan, "& himmelen ( ett eller två m? ) därtill". Underbart litet ställe med fantastisk utsikt. Ville bara nämna det.

Nu ska jag avrunda detta inlägg. Läsa lite i min bok, eller kanske en blogg..?


Så får vi se om samtalen fortsätter,
hur som helst så är det inte dig jag saknar.
/ Ja så här skrev jag alltså för ett år sedan just denna dag. Tänk att jag redan hade varit i Sthlm då. Nu har jag hela resan framför mig. Så sjukt att se detta "tema" som förföljer mig här i bloggen. Den där mystiska Mannen menar jag. My Mr Big? Tänk vad sånt kan förändras. Mest ont gör det att läsa om sakanden. Saknaden som tog slut..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0