Tårar faller bäst i regn.
Till dig som blir ledsen när du läser vad jag ibland skriver - Bli inte det. Jag är sån som person, kommer in i mina svackor. Jag har mina down-perioder och just nu är jag inne i en sådan.
Ibland måste jag ner på botten för att kunna ta mig upp till ytan igen..
Jag fortsatte att matcha vädret genom att låta stora tårar rulla ner för mina kinder. Det lät lite som när regn faller när de nuddade mitt överkast.
Självklart vill jag ha solsken
men just nu bjuds det på regn.
Jag är en känslomänniska, långt ut i varje liten fiber utav min kropp, i varje liten nervtråd, känslor & åter känslor.
Det har varit en jobbig tid nu ett tag. Jag har känt det som att jag står lite utanför världen och tittar på. Lite som ett skådespel, en film man tittar på. Man vill vara delaktig men man har inte hittat sin roll, eller så har man helt enkelt inte tilldelats någon.
Jag har insett att man kan få det mesta i livet som man vill, och ändå är det inte bra. Det fattas något. Livet borde egentligen vara så där himla bra, men så blir det inte så.
Men det är också i just dessa stunder som man ser vilka det är som verkligen bryr sig, vilka det är som verkligen förstår. Och för er, men såklart mest för min egen skull så ska jag se till att solen skiner även över mig en dag. Jag vet inte när, för vad ni än tror så styr jag inte helt själv när den dagen kommer.
Jag om någon hoppas att den kommer snart.
För även när hösten kommer så vill jag känna solsken i mitt hjärta
När löven prasslar vill jag kunna le,
på riktigt.
Långt in i de allra innersta lagret,
det som kallas min själ.
& först då kan jag sluta med att känna mig som en åskådare.
Först då skapar jag min egen film.
Man måste nå botten för att kunna ta sig upp igen.
Kommentarer
Postat av: du vet vem
Så in i helvetes vackert, men så djävla trist att läsa.
Jag bjuder på middag på onsdag, om du fortfarande är ledig.
Trackback
