Dying is easy it's living that's hard.

Idag åker jag med min fina Mamma till Hbg, trots det otroligt fina regnvädret. Där blir det lite strosande & sedan lunch. Mysmys. I love Hbg!

Fick ett samtal som jag inte svarade på igår. Puh. Dessa ständiga turer alltså. Varför har hjärtat fortfarande en plats kvar åt dig? Inte alls på samma vis som då. Men du kommer nog alltid att behålla en liten bit.

Det är inte dig jag vill träffa. Inte dig som  jag vill se le de där sneda leendet när jag öppnar min dörr.
Känna den där välbekanta doften. Få dra mina fingrar genom ditt hår. För att till sist få den där pussen som alltid gör mig knäsvag.

Känslor dessa känslor. Varför kan jag aldrig falla för ngn som är lätt? Jag antar att jag behöver lidelse i mitt liv.
Men jag är trött på att undra hur länge vi ska hålla.
Du är trots allt den finaste mitt öga skådat.


Dying is easy it's living that's hard.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0