Vidrigaste någonsin.

Alltså. Helt ärligt talat. Jag har nyss sett den vidrigaste filmen någonsin. Den var så sjukt j*vla äcklig att man mådde illa. Jag brukar tycka att Skräckfilmer har svårt att leva upp till mina förväntningar men den här va beyond allt det där. Jag skulle nog inte kalla den skräck, mer ja jag vet inte? VIDRIG var den iaf! Ni vet så där så att man knappt kan titta, man sitter liksom med händerna för ögonen.
Man blev inte speciellt rädd när man såg den, utan mer.. äcklad.. Herregud!
Kan inte fatta att jag såg den..
& får säga tack till Caroline som rekomenderade denna helt sinnessjuka film.. haha..
Nu mår jag illa & måste nog titta på Sommar med Ernst för att inte gå till sängs illamående..

Ett besök från en Fjäril.

Vet ni vem som nyss flög in och hälsade på igen,
den vackra fjärilen.
För visst måste det ha varit densamme?
Denna gången gjorde den bara ett kvickt besök
flög in genom dörren och vände sedan lika fort ut igen
som om den bara ville titta till mig
och visa mig
att det händer
ingen vet när
men det kommer
bara vänta
Det blir vackert.



Tålamod säger den
vart hittar man det säger jag?

A true lifesaver!

I början utav sommaren hade jag ett hår som var total katastrof. Det var tunt, slitet & ja helt enkelt i ett fruktansvärt skick. Jag började på riktigt oroa mig för att det skulle falla av. Faktum är att det mer eller mindre slets av & blev både kortare & tunnare.
Så det var med skräck jag gick till min Frisör & berättade om mitt problem..
En klippning & slingning & så fick jag köpt med mig 2 svindyra produkter:
Till höger; En helt fantastisk inpackning som doftar otroligt gott samtidigt som den gör mirakel för håret. En pytteliten klick är vad som behlvs för att skapa magi.
Till vänster; En olja som man bara tar ett par droppar utav i fuktigt hår. Sen låter man antingen håret självtorka, eller så fönar man det. Även den doftar himelskt gott, men fram för allt så blir håret lent som silke utav den.
Dessa två produkter har räddat mitt hår. Mitt hår har återhämtat sig otroligt bra redan. Dessa + lite nertaggning på platt & spray har varit a lifesaver för mitt hår.
Tunt kommer det alltid att vara, men det är inte på långa vägar så som det var i början utav sommaren.
Så ett litet tips från mig till er. Väl värt varenda krona & jag & mitt hår säger tack, från botten utav vårt hjärta.

Så var det precis som alltid.

Igår var en sån där fin dag. En sån där fin dag som vi alltid hade förr. Det är alltså så det är. Precis som förr. & ingen kan vara mer glad än jag. Kramarna jag fick när jag kom var så där äkta & så innehöll dom ngt alldeles extra. Dom innehöll en gnutta saknad & en känsla av att nu är vi rätt igen.
Fina fina ni.
Vi bakade kanel/vaniljbullar. Aldrig i mitt liv har jag sett bullar med så mkt vaniljsocker på, men hur goda blev dom inte? Riktiga kööööbebullar!
Efter det hade vi fått blodad tand så då tog vi & slängde ihop en liten rulltårta, som självklart oxå blev så himla god!
Så med mig hem fick jag alltså en riktig liten gottepåse för, så den tackar jag för!
Nu tror vi att vi är Världensbästabagare så vi har redan planerat in vad nästa bak ska bli. Haha, typsikt oss att snöa in så. Bakar vi så bakar vi. Är det spökjakt så är det spökjakt. Ja ni fattar..!
Måtta fick jag minsann med mig. Drack väl sammanlagt ett helt glas vin.
Innan jag stack ner till bakkvällen så var jag ju inom Hemmakväll för att lämna filmen. Dom hade givetis inte varit med om ngt liknande innan. Konstigt va, att allting alltid ska hända mig först..
Hur som helst så fick jag nu ett tillgodokvitto. Lilka bra det, orka lämna tillbaka den filmen en gång till? Störigt bara att jag hann se 45 min minuter utav den..
Menmen. Tänkte iaf utnyttja mitt tillgodokvitto till att hyra mig ngn film till ikväll.
Annars? Inte så mkt va. Ska väl mest ta det himla lugnt idag. Skönt! & så städa lite såklart. Tråk!
Men. Ni vill kanske se vad jag åt till frukost? Klart att ni vill!
Våfflor med grädde & sylt! Så himla gott!
Väl värd det en Lördag menar jag.

What a difference a day made.

What a difference a day made
24 little hours..
Vad snackar jag om?
Vinet såklart. Jag menar ska Carro dricka vin kan väl inte jag titta på?
Får helt enkelt bara ta med mig den där måtta som jag nog glömde i Lördags..
Jag & min allra första bästa väns allra första lilla prins.
Alltså, jag & Marias Jonathan. Ni kanske inte ser det här men den ungen
var den sötaste någonsin som bebis. Han är givetvis världens sötaste nu
med, men som bebis var han så sjukt söt att man nästan dog!

Nu är min fina vän gravid igen. Jag har träffat henne en gång sen hon blev det
det är synd tycker jag
Skulle vilja träffa henne, Jonathan & magen lite mer.
Innan den nya lill*n tittar ut menar jag.

Är det inte sånt man gör med bästa vänner? Går igenom livet tillsammans.
Hur som helst så tycker jag himla mycket om henne
för hon är ju en utav de där fina vännerna som man kan träffa ett år senare
& ändå känns det som om det vore igår man sågs sist.

Det kallas äkta vänskap
& den är så fin som den bara kan bli



Precis som hon.

Angels of Death.

Fredag. Jobbade kort dag men vilken dag sen. Hej stress! Hade världens Ågren över huruvida jag skulle gå in & jobba i helgen. Inte helt oväntat så fattades vi folk på denna min lediga helg. Men idag klarade min kropp & knopp inte att ställa om sig på jobbmode, åtminstone inte till imorgon. Så jag nöjer mig med att  gå in & jobba extra på Söndagen. Ngt som nu ger mig ångest. Timmar är bra & timmar är jobb & jobb är pengar. MEN nu får jag helt enkelt sluta älta & se fram emot min lilla långledighet.. Efter det ska jag alltid tacka ja, lugnast för min själ..
Kvällen idag ska spenderas nere hos mina favvisar. Det var ju evigheter sedan sist, så nu är det väl verkligen dags. Vi ska baka kanelbullar & bara ha det mys. Precis som sig bör i höstrusk som detta..
Men innan det blir det middag med Mami & så måste jag självklart ner & lämna filmen, igen..!

& sanningen
visst gör den fasligt ont ibland.
Det är för att det är just det den är
Sann.
Angels of Death.
Den vackraste jag känner
med det finaste yttre
men det trasigaste inre.
Därför är du så extra värdefull
därför vill jag att du ska förstå.

Finaste Du.

Jag fångade en Fjäril.

Det flyger en fjäril härinne
jag skulle vilja fotografera den
men jag tror att den blir rädd
och flyger sin väg då.
Vacker är den i vilket fall som
och jag
som är som jag är
väljer såklart att se det som ett tecken.

För nu måste det väl bara bli vackert snart?

~'~
Idag när jag cyklade hem så hade jag ett kort samtal med en utav mina högst älskade vänner. Vi pratade om att vi skulle ses på Måndag & han frågade om jag hörde av mig till henne om det. Då sa jag som det var, att nej det tänker jag inte göra, och så berättade jag precis varför. Så nu ses vi utan henne, så där som vi gjorde sist.
När jag sen cyklat en bit till så cyklar vi förbi varandra. Hon kastar ur sig ett hej & jag nickar så där som man gör åt en avlägset bekant.
Vet ni vad? Det kändes inte ens konstigt, det kändes mer som att det är där vi är nu.
Jag är trött på att fråga, skicka, tjata, alltid styra upp.
Du blev den du sa att du aldrig skulle. Men om sanningen ska fram så var vår vänskap förbi redan innan dess.
Det är bra så, det är bara det att det är märkligt. Tänk att det finns en människa du en gång berättade alla dina djupaste hemligheter förr, nu minns du knappt hur hon ser ut.
Minnet bleks
Så där som ett fotografi.
~'~

På tal om annat. Efter två ganska tuffa dagar på jobb, mentalt menar jag.. så tyckte jag idag att jag förtjänade att få se färdigt min film. Som jag så snällt fick hämtat ut en ny då jag inte kunde se den jag haft hemma. Men vad händer då när jag sitter här & ska göra detta? Filmj*keln fungerar inte! Alltså en helt ny film som varken fungerar i dvd eller dator. Nu börjar jag att fundera på om det vilar en förbannelse över den filmen?
Känns ju knappt lustigt att gå ner & klaga även på denna, men vad ska man göra? Har ju för tusan betalt för den!
& så sätter vi CHECK på Dagens I-landsproblem.

& för att detta inte ska bli Världshistoriens längsta inlägg så sätter jag punkt, med en bild..
Vinkärringen herself för ngt år sedan.
Efter förra helgens bravader har jag bestämt mig för att ha ett litet
alkoholuppehåll. Ja jag vet, vi får se hur länge det håller..
Har känt en riktig avsmak för det hela veckan och nu hoppas jag
att det håller i sig även över helgen.. Det är nämligen då Vinkärringen
brukar vakna till liv.
Jaja, inte så att jag är alkis eller så va men ni vet när det ibland bara blir
för mkt & man får liksom nog?
Så har jag det nu & så ska jag bannemig ha det minst 2 helger!

Man får börja lätt liksom..

Changes.

Det kommer en tid då man inser att man måste ta en ny riktning i livet. Man kan inte fortsätta i samma  gamla hjulspår. Åtminstone inte så länge det inte bringar en lycka. Och lycka är väl det vi alla vill ha?
Det finns så mycket vackert i livet, det gäller bara att kunna se det. Jag ska försöka det nu. Se klart och tydligt även när dimman tätnar.
Idag jobbar jag kväll. Helt okej. För jodå jag fick visst förlängt till den 18/9, hurra för mig! Förvisso bara på 65% men förhoppningsvis kan jag jobba lite extra och så kan jag förhoppningsvis få komma med i den där bemanningen..
Har ringt & jagat lärare för att få reda på när skolan börjar. Den börjar visst den 29 och det skulle tydligen redan vara utskickat info om det, så varför har inte jag fått ngt för? Givetvis svarade inte läraren som ska kunna ge mig svar på detta. Men, skam den som ger sig.. jag tänker jaga henne även via mejl.
Annars blir det nog inte så mkt gjort idag innan jobb. Ska ner & lämna ett par filmer jag hyrt, varav den ena inte går att se.. knappt störigt.
På Fredag blir det äntligen dags att få träffa C&B. Efterlängtat. Just nu är jag inte ett dugg sugen på vin så tänkte föreslå att vi kanske kör en bakkväll, vad sägs?
Nu ska jag fortsätta att med ett öga titta på Våra Bästa År och med det andra läsa lite bloggar.
Men först en liten bild:
2 Skabbråttor i PB.
Jag tror att våra resor var början till slutet på vår vänskap.
Inte för att vi nu är ovänner
det är väl mer så att vi inte passar ihop längre.
Lite som när man håller sand i händerna
för eller senare rinner de ur
För det skulle aldrig vara där ifrån början.

Idag.

There comes a time when every woman makes up her mind.

Pissdag.

Vilket väder det är ute. Nåja, det är väl som man säger.. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Så även om jag i ärlighetens namn hellre hade stannat hemma idag så är det jag som om knappt en halvtimme hoppar i regnkläder & gummistövlar & beger mig till jobb.. Längtar redan till jag är hemma igen.
Inte alls pepp idag. Vaknade 'tidigt', gick upp & åt frukost, läste lite, somnade om igen.. Vaknade tröttare än någonsin. Trött, slö & frusen är väl hur man kan beskriva min dag idag. Dock har jag varit duktig & fixat mat till jobb samt dammsugat & torkat golv. Klappar mig själv på axeln liksom..
Hoppas hoppas hoppas att vi är en extra på jobb idag, men det lät vi väl inte vara bara för att jag så innerligt vill det idag. Men det hade varit skönt att slippa stressa ikväll..
Nu pratar jag med Mamma så det får bli punkt här.

Material Girl.

Ibland förstår jag inte mig på mig själv. VARFÖR gör jag som jag gör i vissa situationer? Så jäkla korkad! Men ääh, orkade bara inte..
Hur som helst så har jag nu klickat hem den där drömjackan. ÅH LYCKA! Om den passar kommer jag att få leva på vatten & bröd, behöva jobba en massa & ABSOLUT INTE köpa mig ngt annat i klädväg! Men åh vad jag hoppas att den kommer att pasa.. & åh vad det kommer att vara värt det!

Lycka i materiell form.
Så nu vill jag bara ha hit den NUNUNU. & passar den så vill jag ha Vinter genast!

Material Love,

Åh. Alltså jag har på riktigt hittat min drömjacka! ( "Nu igen?" säger Mamma, men vadå IGEN? Jag har fasen aldrig sagt så om en jacka förr ).. Den är bara så snygg att jag nästan avlider litegrann. Hade jag haft den hade jag t o m längtat till vintern. Jag tror att jag är kär!
Det finns bara ett litet problem, den är aningens dyr..  Så jag får allt ta mig en rejäl funderare. Mamma ska få logga in & kika på den oxå sen, men jag vet ju redan vad hon kommer att säga.. Aja, vi får väl se.. To die for är den iaf..
Nu ska jag sätta mig & bläddra i min nyinköpta S. Sen ikväll blir det lite filmkväll då jag plockade på mig hela 3 st filmer nere på Hemmakväll.
Jag menar, är det höst så är det..

Crazy Bitch!

Idag är en bra dag. Jag är ledig! Låg & vände & vred på mig från kl 07, hade en känsla av att jag skulle bli inringd till jobb idag, men det blev jag inte. Så strax innan 08 klev jag upp & åt frukost i lugn & ro. Både bra & dåligt att inte bli inringd; Bra för att det är skönt att vara ledig & dåligt för att jobb = pengar.
Hur som helst, ledig är jag idag. Det ska firas! Först med att äta lunch med Pappa på min favorit; China Palace. Sen i eftermiddag kommer min Kära Kusin hit på fika. Då ska hon få sig en liten mumsbit ;)
Kanske att jag tar & handlar lite också? We'll see!
Så nu vet ni vad jag pysslar med idag.
& så tar vi en gammal bild.
3 snygga tjejer, alldeles nyktra & helt fantastiska! Kan bara tänka mig
att Marre & Mia är sjukt nöjda med denna bild, precis som jag menar jag ;)
PB alltså, vilken resa!

"-Lotta tror att hon vet allt
men det gör hon faktiskt inte".

Sen fick jag vatten & hudlotion kastat på mig av en galen tjej iförd endast genomskinliga ceriserosa string.. HJÄLP!

Tack för påhoppet!

Nathalie - mamma om En titt i backspegeln.:
Du är 27 år gammal, se till att väx till dig vännen. Jag förstår att du är hatisk emot Michaela Veritas, olagligt att se ut som dig.

Puss & kram
IP: 94.191.157.107


Tack för det påhoppet! Vad gäller denna kommentar så kan jag säga att "påhoppet" jag gjorde var att efter att ha fått en kommentar om att läsa en blogg för att hon var så f*ckin' awesome & snyggast i stan.. Jadijada.. skrev kort & frågade om varför hon behövde spamma om hon är så AWESOME & HET? Fick mig då en fortsatt utläggning om hur fab hon var, som avslutades med Lilla Fröken.. Påpekade då att jag säkert var minst 10 år äldre så hon behövde kanske inte kalla mig för Lilla Fröken?

När jag idag tittar igenom hennes kommentarer så ser jag att denna Nathalie har länkat ett utav mina inlägg & när jag sedan loggar in här så ser jag denna kommentar.

Nu undrar jag, VEM ska växa till sig? VEM är hatisk? Har jag någonstans klankat ner på den där Michaelas utseende? Svar Nej.

SÅ trött på dessa småtjejer & deras små försvarare.
Nej jag är inte snyggast i stan, men jag är åtminstone säker nog på mig själv för att inte behöva spamma runt eller trycka ner andra för att må bra. Skärp till er nu! & förstå att livet är så mycket mer.
-
Hoppsan, läser nu att denna Nathalie är 26 år. Då ber jag om ursäkt för att jag kallade dig för småtjej. ( & tänker att det hela är än mer tragiskt.. )

Vill du låna min tröja?

Det ringer en dåre på porttelefonen; "-Släääpp in mig". "-Ookej?" & svarar jag & öppnar. Men ojdå det var visst bara min lilla Mamma som kom på oväntat besök. Jag tyckte väl att rösten lät bekant..

Till det roliga nu då.
Idag på jobb så var jag hemma hos en herre, modell större. När jag kommer in ifrån tvättstugan så ser jag honom sitta vid bordet iklädd den svintightaste tröjan jag sett i hela mitt liv. Jag lovar den var såå tight att knapparna såg ut att sprängas vilken sekund som. För att inte tala om de fina "glipor" som bildades mellan varje knapp, eller den vulgära urringningen. Det såg ut som en riktigt ungdomlig modetröja & jag funderade på om hans dotter inte var riktigt klok som köpt den åt honom ( för jag tog för givet att det var hon som skaffat den ).
Då jag påpekade för denna lilla herre att tröjan satt en aningens, okej helt galet tight på honom så jodå det höll han med om, men han gillade den ändå. Den gick ju på honom & han tyckte att det var himla skönt med en tunn skjorta med långa ärmar. En sån hade han aldrig haft förr.
Eftersom han själv uppenbarligen var himla nöjd med sin nya tröja så lät jag honom vara. När jag sedan ska gå så kan jag inte hitta min kofta. Jag börjar leta, funderar, frågan herren, tittar på herren.. & INSER.. att det är MIN tröja som herren tagit på sig. Min vita kofta i strl XS har denna herre i strl XXL? krängt på sig. Först då ser jag det.. & inser hur vansinnigt kul det ser ut.. hahaha. Påpekar detta för herren.. "-Det är ju min kofta du har tagit på dig". "-Jaha, den hängde ju där så jag trodde att du hade hängt fram den till mig". Alltså jag tror inte att ni förstår hur kul detta såg ut, och hur himla synd det är att vi inte får lov att fotografera på jobbet. Hur som helst.. Jag lyckades kränga av herren tröjan utan att den slets i bitar.. & fick mig ett gott skratt..

That made my day!

Oroa er inte, för det gör jag.

Lite senare idag tänkte jag skriva om en rolig sak som hände på jobb idag. För det var faktiskt skoj. Himla skoj. Men just nu orkar jag inte. Tänkte ta en kopp the, en kanelbulle & så titta på mitt favvis-program, så får vi se om jag piggnar till sen.

Jo jag tänkte på det.. Igår skrev jag ganska så djupa inlägg. Jag vet att vissa i min närhet blir oroliga när jag skriver så. Men det ska ni inte bli. Ofta när jag är lite nere så skrivs det ner i lite mer djup form än den verkligheten är.
Att skriva är min egen form utav terapi. Det är därför jag skriver så himla svarta rader ibland.

Såklart skrivs raderna för att något inte är riktigt som det ska,
men det måste få vara så.
Jag måste få skriva svart i väntan på ljus.


För tankar tar sig lättare ut med hjälp utav tangenterna,
åtminstone de som är så där svåra att uttrycka genom talan.

Äntligen!

Äntligen är det gjort. Om ni bara anade hur skönt det var. En sten mindre att bära i hjärtat. Den onödigaste stenen av dom alla. För det är bara inte värt det. Ingenting är värt det.

Vi är alla olika, så är det bara. Vi ser saker & ting på olika vis, ofast från vår egen vinkel, till vår egen fördel. Huvudsaken är att man kan be om ursäkt & glömma.


För ni betyder så mycket och Jag Älskar Er så.

Tårar faller bäst i regn.

Till dig som blir ledsen när du läser vad jag ibland skriver - Bli inte det. Jag är sån som person, kommer in i mina svackor. Jag har mina down-perioder och just nu är jag inne i en sådan.
Ibland måste jag ner på botten för att kunna ta mig upp till ytan igen..

Jag fortsatte att matcha vädret genom att låta stora tårar rulla ner för mina kinder. Det lät lite som när regn faller när de nuddade mitt överkast.

Självklart vill jag ha solsken
men just nu bjuds det på regn.

Jag är en känslomänniska, långt ut i varje liten fiber utav min kropp, i varje liten nervtråd, känslor & åter känslor.

Det har varit en jobbig tid nu ett tag. Jag har känt det som att jag står lite utanför världen och tittar på. Lite som ett skådespel, en film man tittar på. Man vill vara delaktig men man har inte hittat sin roll, eller så har man helt enkelt inte tilldelats någon.

Jag har insett att man kan få det mesta i livet som man vill, och ändå är det inte bra. Det fattas något. Livet borde egentligen vara så där himla bra, men så blir det inte så.


Men det är också i just dessa stunder som man ser vilka det är som verkligen bryr sig, vilka det är som verkligen förstår. Och för er, men såklart mest för min egen skull så ska jag se till att solen skiner även över mig en dag. Jag vet inte när, för vad ni än tror så styr jag inte helt själv när den dagen kommer.
Jag om någon hoppas att den kommer snart.


För även när hösten kommer så vill jag känna solsken i mitt hjärta
När löven prasslar vill jag kunna le,
på riktigt.
Långt in i de allra innersta lagret,
det som kallas min själ.


& först då kan jag sluta med att känna mig som en åskådare.
Först då skapar jag min egen film.



Man måste nå botten för att kunna ta sig upp igen.

Och så kom hösten.

Vädret matchar mitt sinne. Just nu är himlen grå och regnet faller ner. Lite så som det känns inombords. Grått och trist.

Denna dag har jag inte precis uträttat några storverk. Har mest legat här i soffan faktiskt. Jag tror minsann att det var precis det jag behövde. Min förkylning (pollenallergi? ) tröttar ut mig och en vilodag helt utan måsten var på sin plats. Jag tänker fortsätta dagen så. Den enda kraftansträngning jag tänker göra är att baka scones. Och så förstås förflytta mig härifrån in till sängen, men mer än så blir det inte.
För övrigt funderar jag på vad jag kan ha gjort vissa människor. Jag försöker visa att jag bryr mig, vill träffas och tror att allt är som förr. Men det är det uppenbarligen inte. Min magkänsla brukar ha rätt och den säger mig att något är fel här. Dock vet jag inte vad jag har gjort. Jag är trött på att bara bry mig och aldrig få något tillbaka..
Trött på att försöka få det till vad det en gång var och livrädd för att det aldrig mer ska bli så.
Snälla säg mig istället vad det är jag har gjort?
Det känns som att denna sommaren har förstört så mycket. Raderat saker som aldrig kan komma tillbaka.  ( Om man nu ens kan kalla det sommar? )
Det enda, och detta är faktiskt på riktigt, som jag har varit helt nöjd med denna sommaren är mitt jobb. Nu skrämmer tanken på att jag bara har en vecka kvar där livet ur mig. Vad ska jag ta mig till sen?
Nåja, det ska nog lösa sig. Vill bara att skolan ska ta & dra igång, så att jag kan begrava mig i plugg, & så helst jobb då..
Jag har nog inte varit så lycklig denna sommar och jag vet precis varför, jag vill bara inte säga orden högt. Men så sa min Mamma det. Tänk att hon vet. Såklart vet hon. Min fina finaste Mamma <3

Imorgon är det åter till jobb & då hoppas jag på att ryckas till liv lite. Skulle vara himla bra om jag fick så mycket energi att jag hade lite över till jag kommer hem. Så att jag kan ta tag i allt det jag inte gjorde idag vill säga..
Avslutar med en bild på mig & fina Caroline.
Jag saknar dig. Jag saknar oss.





Men ibland får man bara ge upp..

Låt allt vila.

Ledig dag. Himla skönt. Har tvättat & tänkte spendera resten av dagen åt att ta tag i lite saker här hemma. Men först ska jag nog sätta mig & läsa ett tag, och om jag känner mig själv rätt, slumra till en stund. Men det är okej, man får lov att göra det. Då det inte är något vidare väder idag så tänker jag nog bara hålla mig inne. Har slängt på mig slappekläder, inte fixat håret & inte sminkat mig. Jag låter helt enkelt allt vila idag. Såna dagar behövs.
Så nu vet ni var ni har mig, om ni nu skulle vara av med mig vill säga..

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0