Hjärta&Smärta.

Idag är det KarnevalsFredag. Det är härligt men så blir det också ännu en sån där dag då jag tänker lite extra på dig.
En utav "mina" brukare sa åt mig att jag skulle spana när jag var nere på Karnevalen. Jag undrar mest hur man gör det? Jag har gått Karnevalsgator fram med stängda ögon 2 år i rad nu. Hur spanar man?

En tidigare Karneval mötte jag en fin man. En fin man som jag delade några fina nätter med. I veckan mötte jag honom igen. Han var precis så där snygg som jag mindes honom. Lite som en fotomodell med en personlighet som bara är så där äkta som vissa få människor är. Jag såg på honom, & tänkte att wow han är verkligen vacker.
Ljusa ögonfransar som blinkade så där perfekt till ett par fina ögon att falla lite i.
Det handlade inte om känslor, det handlade mer om en möjlighet att få glömma och tänka på ngt nytt. Något nytt som jag visste hur det skulle vara. Närhet utan hjärta.

Det kunde jag fått. När vi låg där kände jag pussar i min nacke, en varm kropp nära min. Någon som vill vara närmre. Då sa mitt hjärta stopp. Hur mkt min kropp än ville så var hjärtat inte med. Jag tror att hela sitauationen var alldeles för fin och därför påminde alldeles för mkt om en tid som var.
När frågan kom vad felet var så brast det, när jag insåg hur lite jag kommit vidare så kunde jag inte styra min kropps reaktion.

Man hör tårar falla även i mörker.

Inte en puss i världen kunne rädda känslan inom mig då. Ingen kropp kan komma riktigt nära för att ta bort det som pågår inuti & inga händer kan hela det hjärta som brast.

Då fick jag se att du verkligen var så där fin. Jag är glad att det var du som låg där när jag föll, för att du fångade mig så enkelt. Min kudde var svart men du torkade mina tårar. Bara genom att göra precis det jag ville. Bara genom att göra inget alls, mer än att lyssna. Så lättade jag mitt hjärta lite. Jag lättade mitt hjärta för en man jag knappt känner och jag tror aldrig att jag känt att det varit så enkelt.

I min tanke innan slutade kvällen på ett helt annat vis
men kanske var detta det bästa som kunde hända?

Skulle jag falla fick jag falla vackert.


Nästa gång ska jag vara redo. Men mest undrar jag, varför inte med honom? Varför sa det stopp?


Men han är fin han. På ett vis som inte många killar är. Synd att jag inte kunde bli kär i honom då, och vice verca.


Mina läppar har mött 2 andra par sen du. En gång gick det andra gången brast det.
Idag försöker jag förtränga dig lite till med att för första gången efter alla dessa månader klä mig i dina favoriter..


Det gör ont men ibland måste kniven vridas om lite. Hjärta&Smärta.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0