Till dig.

Nuförtiden går mina tankar lite extra till en av de mest betydelsfulla människorna i mitt liv. Jag tänker inte skriva ut vem det gäller eller varför jag tänker extra mycket på den personen. För jag tror och hoppas att den personen vet att det är den det handlar om.

Det gör ont i mig att veta vad du går igenom nu. För som du skrev så vet jag hur det är att gå igenom svåra tider. Men vad jag också vet är att man tar sig ur det. Man slåss för det, man slåss med näbbar & klor. Kämpar & ger aldrig upp. För att vinna den respekt man förtjänar. & du min finaste förtjänar all respekt i hela världen.
Jag vill & tror att du tar dig åt av allt som händer nu. Även om det är jobbigt så hoppas jag att du kan slå det av dig. För du är inte så där. Du är den bästa & det vet du.
Aldrig någonsin hade du varit där du är idag om det inte är för att du är alldeles fantastisk på det du gör.

Jag har dig att tacka för mycket. Men det mest betydelsefulla för mig är att du får leva ett liv där du mår bra. Där du är lycklig. Inget annat spelar någon roll. Inget kan ge mer än det du ger genom personen du är.

Jag har skrivit det förr men det tål att upprepas. Jag är så otroligt stolt över dig. Jag skriver detta för att jag oftast har lättare att få fram känslor & tankar via bokstaverade rader.
Jag skriver det för att även om du inte läser det så har jag fått ur mig hur ont det gör i mig när det kanske gör ont i dig.


Älskade älskade du. Vi tar oss igenom även detta. Så som du alltid finns där för mig finns jag där för dig. Glöm aldrig det <3


Ge dom vad dom tål nu, det är det minsta du kan göra efter allt vad du har gjort! Jag tror på dig.
Människor kommer i slutändan alltid få det dom förtjänar.

Kommentarer
Postat av: Igenkänd

Tack, det värmer. Det gör det även det stöd jag får från många av mina arbetskamrater. Man tycker att det är helt sjukt. Jag kommer att slåss till sista blodsdroppen, det kan du lita på.

2011-01-22 @ 11:38:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0