Liten flicka står på tå.
Måndag.
Dagen på jobb var faktiskt en helt okej dag. Sista dagen jag pendlade med buss-tåg-buss idag. SÅ himla skönt! Nu slipper jag oroa mig för mord på Skånetrafiken, medresenärer & annat löst folk som står i vägen för mig när jag vill ta mig hit eller dit!
Jag har inte ett enda gott ord att säga om Skånetrafiken & det är med stor glädje jag gör slut. We're so over and please never call me again!
Städade nyss till mina fiskar. Good for them. Kan dom kanske leva ett tag till. Hade tänkt ge dom lite nya kompisar på Fredag. Tror att dom kommer bli såå glada så. Vem gillar inte nya kompisar liksom?
Min Pappa säger att jag skriver 'mörkt'. Nog gör jag det för det mesta. Men ibland är livet lite extra mörkt. Så är det bara.
Visst hoppas jag på en tid då jag målar världen i skimrande gul
plockar de rödaste hjärtan som faller ner från skyn.
Jag känner att jag är på rätt väg. Allt går mot ljusare tider.
Men i min smärta bor det vackra. Och i det mörka bor min smärta.
Lilla flickan står på tå
för att nå upp
att pussa den
vackraste pojken hon sett
För då viker sig benen
& hon blir så där härligt bubblig i magen.
Hon tror att det stavas K Ä R L E K.
Nu ska jag läsa lite bloggar. För nu är jag värd lite avkoppling!
Kommentarer
Trackback
