Älskade Morfar.
Vilken lugn & fin dag jag har haft. Tryckte pizza hemma hos familjen. Somnade i sofforna till en riktig gammal klassiker. Åt bästa efterrätten. Bara vara. Lugn & ro i själen.
Nu sitter jag här & hade alldeles strax slänga igång en film jag lånat hem av Mamma. Kanske ska jag ta & äta ngt också? Fick ju med mig lite gott hem från Mamma.
Idag är det exakt 16 år-sedan min fina Morfar lämnade oss. 16 år. Kan ni förstå hur många år det är? Det känns alldeles overkligt när man tänker på det. 16 hela år. Jag kan fortfarande minnas varje stund som om det vore igår. Att se en människa man älskar så högt förvandlas till någon man inte känner igen. Tyna bort & dö som en främling. Sånt kommer man aldrig över.
Men bakom den sjuka utmärglade lilla människan så fanns han kvar. För i mitt minne så ser jag honom så som allt var innan sjukdomen drabbade honom. Min fina Morfar som doftade en sån där spec dofta som jag fortf kan förnimma doften av. Morfar som bjöd på stimorol, zic-zac & halstabletter. Som gjorde allt för oss & jämt stod på min sida när jag inte fick som jag ville av Mamma & Mormor.
Då kröp jag upp där i hans trygga lilla famn & lät han tycka synd om mig. Morfar med det vackraste silverhår jag någonsin skådat. Morfar med sin fina norrländska dialekt.
Det är honom jag minns. Trots att bilden av sista gången jag såg honom flimrar förbi ibland. En liten människa som var så tunn att han knappt kändes under sjukhusfilten. Jag lutade min kropp över honom & undrade om det verkligen var min lilla Morfar som låg där. Kunde det verkligen ligga någon därunder. Med tårar rinnande längs kinderna kramade jag om honom en sista gång. Jag visste nog redan då att det var sista gången jag såg honom.
Morfar själv tror jag lämnade sin kropp redan innan. Kvar var bara ett skal av den människa han en gång var.
Så idag tänker jag lite extramkt på dig min finaste Morfar. Du rycktes ifrån oss alldeles för tidigt. Det finns så mkt mer i livet du skulle fått uppleva. Men jag är glad för det år vi fick med dig.
Jag tror att du finns här med oss fortfarande, bara det att vi inte kan se dig.
Du är kanske min lilla skyddsängel som ser till att jag tar mig igenom allt till slut.
Jag älskar & saknar dig för alltid.
Ta väl hand om era nära & kära. Uppskatta nuet & älska dom för den dom är!
Kommentarer
Postat av: Misan
Så fint! Satte igång tusen tankar och frågan Varför. Ja du vet själv vad jag menar.
Trackback
