Ett besök på Kyrkogården.
Idag började jag dagen med att besöka gymmet. Himla flitigt av mig om jag får säga det själv. Allt som allt tog det runt en timme, så det är väl inte så mkt att gnälla om? Man har ju tid nu menar jag. Efter det cyklade jag hem & käkade frukost & duschade. Bra start på dagen.
Därefter var det dags att sätta igång med pluggandet. Hade 2 uppgifter som hängde över mig, varav den ena var hyfsat stor. Så visst kände man pressen att få det gjort. Nu är den ena uppgiften inskickad och nästa väntar jag med till inlämningsdagen, som är på Fredag. Känner att jag vill läsa igenom den ordentligt innan den går iväg.
Det känns bra att jag jobbat undan detta, jag har lite till jag tänkte göra idag, men jag måste erkänna att det känns inte så superskoj att sitta här & kämpa & lägga ner flera timmar på ett arbete som jag inte vet om jag kan få fortsätta med.
Skickade iväg pappren till Kommunal i morse, & jag hoppas vid min Gud att det blir godkänt.
Jag har äntligen hittat något som jag finner intressant & meningsfullt, trots att det ibland är jobbigt. Jag vill göra detta nu. Jag vill detta såå innerligt. Vem har då rätten att stoppa mig?
Nu tänker jag snart ta & hoppa i ytterkläderna & bege mig till Kyrkogården. Har tänkt hälsa på Morfar & be honom om lite hjälp. Jag tänker ofta på min Morfar & ber honom ofta om hjälp för att ta mig igenom saker här i livet. Nu tänker jag be honom hjälpa mig med detta som rör mig själv, samt annat som finns i min närvaro. Sånt som faktiskt gör än mer ont än detta gör.
Kan kanske tyckas märkligt att be en människa som inte längre finns om hjälp. Men jag ser det inte på det viset. Jag ser det att min Morfar fortfarande finns här ibland oss, bara det att vi inte kan se honom.
Det var såå längesedan jag besökte honom på Kyrkogården, så det ska faktiskt bli skönt att få komma dit.
Älskade lilla Morfar. Jag tror att du är min skyddsängel & nu behöver jag din hjälp lite mer än vanligt.
Avslutar med en bild:
Jag & Mamma på Brooklyn Bridge.
Vad bestämda vi ser ut då. Inte likt oss..?
Kommentarer
Postat av: Dixi Wonderland
Svar: nej det är de verkligen inte men vem vet vad de vill bli när de bara är 15/16? Tycker man borde få ha den möjligheten att inte välja linje med en gång utan försöka hitta sig själv först.
Trackback
