En timme en minut. Delar ur ett liv.

Kanske gör saken mig ännu mer irriterad eftersom jag i denna stund är sjukt hungrig. Give me food liksom!

( Liksom liksom liksom.. Har ni märkt att jag missbrukar det ordet kraftigt? Som att jag är en fjortis LIKSOM! )

Tur då att jag om en knapp halvtimme ska hoppa på en buss som ska ta mig mot mat.. Yes!

Har på mig mina guldsmycken idag. Känns ovant. Men man får väl använda dom någon gång? På tal om inget liksom.

Igår fick jag ett samtal ( eller flera.. ) från en 'viss person'. Ni som känner mig vet vem jag pratar om. Jamen såklart.. CEPE! Han tyckte att vi kunde ses ikväll ( läs igår.. ). Jag sa kanske. "-KANSKE?" sa han då. Jaa kanske. Fattaru? För jag tror nämligen att du vill ngt annat än jag vill. Jag vill träffa dig för att stötta dig & visa dig att jag finns där för dig. För jag vet att du har det jävligt tufft just nu. För att jag tror att jag fortfarande bryr mig om dig.

Du säger att du ska ringa senare ikväll om du har vägarna förbi. Jag vet att du inte kommer att ringa & mkt riktigt gör du inte det.

Nu kommer det att gå en tid innan du hör av dig igen. Då tjatar du om samma saker & jag låtsats att jag bryr mig.

Nej nu ska jag snoka runt lite innan jag börjar bylsa på mig för att bege mig ut. Solen skiner, men jag undrar; Är det lika skönt som det ser ut?